Vanliga frågor och svar från läkare

Vi som läkemedelsföretag kan inte rekommendera delning av Lithionit-tabletten då den är en depottablett. Risken är då att det inte är ekvivalenta doser i de båda halvorna och att depotfrisättningen förstörs då tabletten delas.

Lithionit 42 mg innehåller 333mg Litiumsulfat vilket motsvarar 41,62 mg Litium och 6  mmol
Lithionit 83 mg innehåller 660 mg litiumsulfat vilket motsvarar 83,3 mg litium och 12 mmol
 
 83 mg tabletten innehåller dubbelt så mycket litium som 42 mg tabletten, men innehållet avrundas nedåt istället för uppåt, eftersom det är moliriteten som är avgörande för doseringen av grundämnet lithium (litionit).

Ja, vi rekommenderar tätare kontroller av serumlitiumkoncentrationen för patienter som planerar snabb viktminskning som en försiktighetsåtgärd. Betydande förändring av kroppsvikten kan påverka ämnesomsättning. Detta betyder att koncentrationen av litium justerad för denna patient under normala förhållanden (med normal vikt) kan vara annorlunda.

Man kan försöka med propulsionsdämpande läkemedel I första hand, tex loperamid. I andra hand kan biverkningsprofilen ändras vid byte av litiumsalt.

Tremor som uppstår vid insättande är oftast övergående. Det kan vid behov behandlas med betablockerare.

Ingen av ingredienserna (aktiv substans och hjälpämnen) i Lithionit är av animaliskt ursprung och kommer heller inte i kontakt med det under respektive tillverkningsprocess.

Man kan förvara Lithionit i max 30 C i en månad.

Även topikalt administrerat NSAID har ett systemiskt upptag, om än inte i samma omfattning som en tablett, så en interaktion kan inte uteslutas. Aktuella patienter bör kontakta behandlande läkare om en samtidig behandling med Lithionit och topikalt NSAID är aktuellt.

Under graviditet ska litium ges endast på strikt indikation och sedan moderns behov vägts mot riskerna för fostret. Viktigt att även väga in risken för att patienten blir manisk eller deprimerad mot att fortsätta behandling med litium. Följa upp med patienten mer ofta vid graviditet.

Lithionit är ett salt och man kan därför bli törstig. Ett förebyggande råd är att endast dricka vatten vid törst.

Litium utsöndras primärt via njurarna, signifikant ackumulering av litium kan därför förekomma hos patienter med njursvikt. Försiktighet råder vid mild eller måttlig nedsatt njurfunktion. Serumlitiumvärdet bör följas noga och litiumdosen justeras vid behov.

Kombinera ej Lithionit med (från SmPc):

• Icke steroida antiinflammatoriska/anti-reumatiska medel
• NSAID, flertalet NSAID-preparat hämmar litiums renala clearance, varigenom litiumhalterna i serum stiger
• COX-2 hämmare, fallrapporter indikerar att litiumkoncentration kan öka vid samtidig administrering
• ACE-hämmare och eller angiotensin II receptor antagonister, minskra litiumclearance via natriures
• Aciklovir givet intravenöst i hög dos (10 mg/kg), fallrapport har visat att det kan öka litiumkoncentrationen i serum fyrfaldigt. Detta skulle i så fall vara en mycket allvarlig interaktion
• Kombination med neuroleptika (framför allt haloperidol och tioridazin), har i fall visat och utvecklat ett reversibelt neurotoxiskt syndrom
• Selektiva serotoninåterupptagshämmare (t.ex. fluoxetin, fluvoxamin) har rapporterats resultera i ett serotoninergt syndrom med symptom som hyperreflexi, tremor, medvetslöshet och epileptiska anfall
• Kalcitonin, I enstaka fall sjönk litiumhalterna efter insättning av kalcitonin p.g.a. ökad lithiumclearance
• Metronidazol
• Tiazider och loop-diuretika minskar njurutsöndringen av litium vilket kan medföra stigande plasmahalt vid oförändrad litiumdosering
• l-metyldopa, kan framkalla symtom på litiumintoxikation trots stabila litiumhalter

När ansvarig läkare har kommit fram till en lämplig litiumdos, och om behandlingen fungerar bra, brukar det räcka med ett läkarbesök om året. Då görs en allmän hälsokontroll och du får därför remisser så att du kan ta blodprover före besöket. Du och litiumsköterskan diskuterar tillsammans igenom hur du mått det senaste året och det görs en blodtryckskontroll. Du kan också få recept för fysisk aktivitet och du har möjlighet att diskutera hur du kan få hjälp med eventuella livsstilsfaktorer som t ex rökning, alkoholförbrukningkonsumtion eller viktuppgång. Hos läkaren diskuterar man sedan det senaste årets medicinering, de olika proverna, eventuella biverkningar av läkemedlet och övriga frågor om behandlingen. Baserat på den här informationen bestäms om litiumdosen behöver justeras, och recept skrivs för det kommande året. Hur uppgifterna fördelas mellan läkaren och litiumsköterska kan variera mellan olika psykiatriska kliniker.

På den psykiatriska mottagningen har man utvecklat speciella rutiner för provtagning och kontroller för personer som behandlas med litium. Litiumnivåerna i blodet måste bestämmas med regelbundna intervall. När stabila litiumvärden har uppnåtts görs provtagningen ungefär var tredje till var fjärde månad.

Ja, din rekommenderade dos bestäms av mängden litium i ditt blod och det är viktigt att regelbundet följa upp att den ligger rätt. Mötet med vårdpersonalen är också bra för kontroll av och dialog kring eventuella biverkningar. Med en optimalt inställd dos mår du så bra som möjligt och risken för biverkningar minskar.

Effekten av behandlingen kan påverkas om du tar Lithionit samtidigt som vissa andra mediciner. Om du har kontakt med en annan läkare än din psykiatriker är det viktigt att tala om att du får behandling med litium, och ta med kontaktuppgifter till behandlande psykiatriker. Du kan läsa mer om interaktioner med andra läkemedel i bipacksedeln som följer med din läkemedelsförpackning.

Om litiumhalten i blodet blir för hög kan du få symptom som slöhet, yrsel, svårighet att koordinera muskelrörelser, sluddrigt tal, ofrivilliga ögonrörelser, darrningar, muskelspänningar, diarré, illamående, magont, förvirring, stark oro, delirium, hallucinationer, snabba ofrivilliga muskelryckningar och i svåra fall kramper, medvetslöshet och förhöjd kroppstemperatur. Kontakta omedelbart läkare, sjukhus eller Giftinformationscentralen (tel 112) för riskbedömning och rådgivning om du har tagit för stor dos av medicinen.

Det exakta klockslaget är inte så viktigt, du kan ta medicinen morgon och kväll med några timmars variation. Undantaget är om du ska ta ett litiumprov dagen därpå. Då är det viktigt att du har tagit de senaste tabletterna 12 timmar (+/- 1 timme) före den planerade provtagningstiden. För att komma ihåg att ta din medicin kan det vara bra att göra det i samband med andra dagliga rutiner, t ex frukost och middag eller vid tandborstning morgon och kväll.

Om du har glömt bort att ta en tablett vid något tillfälle ska du inte ta fler tabletter vid nästa doseringstillfälle utan fortsätta som vanligt. Det är dock viktigt att du tagit alla doser veckan före en planerad litiumprovtagning.

Alla läkemedel innehåller verksamma ämnen som kan ge biverkningar men vid rätt inställd dos av litium är de i regel få och lindriga. Om du får biverkningar brukar de uppkomma i början av behandlingen och är i många fall övergående. Vanliga biverkningar är lös avföring, darrningar i händerna, lätt illamående och stora urinmängder. Även viktökning, påverkan på sköldkörtelfunktionen, akne, trötthetskänsla i armar och ben samt rubbningar i kalkbalansen kan förekomma. För att undvika biverkningar orsakade av för hög litiumdos är det viktigt med regelbundna kontroller och provtagningar för att mäta litiumhalten. Skriv gärna ner dina biverkningar när de uppkommer och ta med anteckningarna till din läkare eller litiumsköterska.

Problem med njurarna kan förekomma vid långtidsbehandling med litium. Att följa sin behandling enligt läkarens ordination – och gå på regelbundna kontroller – är därför viktigt för att minska risken för njurproblem.

Viktökning under litiumbehandling är inte ovanligt. Den kan dels bero på ökat vätske- och/eller kaloriintag och dels på en ökad tendens till att samla på sig vätska. Eftersom litiumbehandling kan leda till ökad törst är det viktigt att släcka törsten med kalorifattiga drycker (helst vatten) för att undvika viktökning. Prata med din litiumsköterska eller läkare för råd.

Litium i sig påverkar inte den sexuella förmågan eller den sexuella lusten. Däremot kan sjukdomens olika faser påverka den sexuella lusten.

Litium kan påverka fostret. Det är därför viktigt att prata med din psykiatriker om du planerar att bli gravid. Läkaren gör då tillsammans med dig en bedömning där riskerna för sjukdomsepisoder och vad det skulle innebära för dig och det väntade barnet, vilket sedan vägs mot riskerna med litiumbehandlingen.

Kvaliteten av det du skapar påverkas inte av Lithionit. Däremot kan mängden av det du producerar minska när du får färre eller inga perioder av mani eller hypomani.

Lithionit förhindrar den sjukliga nedstämdheten eller upprymdheten men du kan fortfarande glädjas och bli ledsen på ett normalt sätt. Det kan dock i vissa fall ta ett till två år innan en stabilisering och normalisering av stämningsläget inträder.

Oftast är litium en livslång behandling, men eftersom man använder sig av så låg dos som möjligt är biverkningarna få.